onsdag 27 mars 2013

I sin bubbla...

Så kom den, förkylningen, igen. Jag har gått med den länge, längtat efter den och velat att den skall vara över. I fredags tog den mig, feber och hosta i nästan en vecka. Den har tvingat mig att vara hemma. Att ta det lugnt, att tänka och att inte tänka.

För något år sedan gick jag i terapi, pratade om mig och om att träna på att få gå in i mig själv, att inte vara så nervös och tillmötesgående. Jag har tränat och vips så halkade jag in i en bubbla. Nu är jag i en bubbla så mycket att jag inte hittar ut. Jag förstår ju att det inte var så här det skulle vara men jag är själv förvånad... Jag känner inte igen mig själv. Så... Så frånvarande, för det mesta helt frånvarande. Måste ta mig själv i kragen för att vara närvarande, med vänner, med Skrutten, på jobbet.

Tror den här förkylningen kan hjälpa mig. Jag tror att jag har fått gottat mig i bubblan nu och att jag känner att det är dags att börja om. Börja om från början... Med något annat. Jag vet mina svagheter. Nu ska jag lära mig leva med dem inte kämpa så mycket emot dem.
Jag börjar med att sova, så att jag är pigg och lite friskare och piggare i morgon!

Glad påsk! (Känner mig ganska mkt som den högra kycklingen)

tisdag 26 mars 2013

Oj länge sen nu...

Ja flytten har gått... Saker har flyttats hit och dit. Jag trodde det skulle vara annorlunda. Trodde jag skulle må på ett annat sätt. Att jag skulle vara mer ledsen, men jag har ju redan varit så väldigt ledsen. Nu har jag snarare känt mig trött, lite frånvarande och hudlös, men inte ledsen. Jag var en kort period arg också men tårarna har varit färre än jag trott.

När jag har Skrutten är allt riktigt bra, när hen inte är här blir jag ledsen och saknar men det går också mkt bättre än jag trott.







onsdag 6 mars 2013

Nya lägenheten

Ja nu sitter jag här, i soffan i den nya lägenheten. Jag är otroligt tacksam över att allt har fungerat så bra. Glad över min fina mamma som hyrde en bil och mina fina vänner som stöttat och hjälp mig.

Men det känns så tomt, så onödigt, så hårt. Jag tror inte vi kunde göra på annat sätt. Jag känner mig övergiven, min ständigt återkommande känsla. Jag vet att det var jag som drog ett streck, att det var jag som ville bryta upp och jag kan inte ändra honom. Och var heller inte kapabel till att ändra mig...

Skrutten sover tungt i stora sängen. Idag var det treårskontroll, barnmorskan tyckte att det var bra om vi kunde ta korta interrvaller, och träffa Skrutten båda två, äta middag tillsamman och om det var möjligt inte vara ifrån honom för långa perioder. Så skönt, tanken på att vara ifrån Skrutten mer än två dagar tar sönder mitt hjärta! Så nu tar vi en mjukstar. Jag får sova där när jag vill och jag har erbjudit M att vara här. Idag åt vi middag tillsammans och Skrutten och M lekte i Skruttens nya rum. Det var så skönt att se att Skrutten trivdes...

det finns så mkt att skriva, men jag känner mig så tom. Nu ska jag dricka upp Cavan som min finaste vän F komförbi med idag.

lördag 2 mars 2013

Vad gör jag?

Jag har puschat, stöttat, övertygat och peppat mig att genomföra den här separationen. Tänkt alla onda tankar om vår relation. Tänkt på allt som gjort mig arg, ledsen, sårad och förkrossad. Jag har övertygat mig själv, mina nära och kära att en separation är vad som behövs och att livet kommer bli bättre på andra sidan.
I bakhuvudet har det dåliga samvetet ekat, den dåliga självkänslan och min egen vilsenhet.

Jag har skapat en bild av mig själv som den jag vill bli sen, den jag vill vara sen.
Men kommer det ändra något? Varför gör jag det här? Varför kan vi inte bara vara en tillsammans? Varför klarar vi det inte?

Känner mig som en dålig jävla skit människa. En bortskämd, löjlig, och jävligt korkad typ och inget kommer förändra det. Ingen separation, ingen ny lägenhet, jag är jag... Och varför klarar jag inte att vara bättre?
Vad håller jag på med?

måndag 25 februari 2013

Inte långt kvar nu...

Om en vecka har jag flyttat de flesta av mina saker. Om en vecka har jag lite mer ordning på hur det kanske kommer bli, om en vecka sitter jag nog här i den här soffan igen och planerar för hur jag ska göra dagen efter. Om en vecka och två dagar kommer Skrutten och jag sova där i den andra lägenheten för första gången. Undrar hur det kommer att kännas?
Just nu är jag ganska så stabil, det känns ok och fint. Idag så gick M och Skrutten till kompisar, jag kom också. Vi kunde på ett fint sätt sitta alla vid samma bord utan att det blev märkligt eller ansträngt. Det ger en fin känsla. Dessutom var det nästan nästan vår i luften. Jag tror att det här kommer gå bra!
Hunden kommer självklart att få följa med!
/J

måndag 11 februari 2013

Nya tag

I detta nya, röriga och jobbiga finns ju också kraft!
Jag känner mig lite som en tonåringen, full med motstridiga känslor, massor med känslor!

Vad kommer att hända? Vart kommer vi att befinna oss om ett halvår?

Jag skrev tidigare att jag var oroligt över att inte orka. Att inte orka göra ett nytt hem. Men nu när jag tänker på det är risken för det minimal. Några motstridiga känslorna jag har är att samtidigt som jag är rädd så in i norden att skrutten skall må dåligt och rädd att inte själv finna ro, så är jag samtidigt glad över att få göra om, göra något på ett annat sätt, att bli en starkare person. En del av detta är att få skapa ett eget rum, ett nytt hem.

Lite konsumtion blir det nog men mest är det saker jag får och saker jag redan har som kommer finnas i nya lgh.

Här är några exempel på nya grejer jag är sugen på att inhandla!

Lampan och kuddarna är från Åhlens resten från Lagerhaus. Inte så mkt färg? Resten av det redan ägda och ärvda har massor med färg!

Orken

Jag önskar mig lite ork. Lite energi och ljus.

Om 21 dagar börjar flytten härifrån, flytten till den nya lägenheten. Det ska bli så skönt. Skönt att göra det som jag väntat på så länge. Men jag är lite rädd för att jag ska få svårt att sova där själv, lite rädd att jag bara kommer vara ledsen och gråta. Bara vara ledsen och inte ha kraft att göra i ordning eller göra ett nytt hem. Visserligen tror jag att det kommer gå bra med alla praktiska saker, men sovande tror jag nog blir svårt. Kanske kommer jag sova på mina fina vän Fs soffa. Det är skönt att veta att jag kan och får!

Jag är också rädd att skrutten inte kommer trivas. Att skrutten kommer må dåligt av att vara här och vara där. Visserligen är ju hen van vid att bara vara med mig och bara vara med sin far. Skrutt är ju också van  att vara på landet, hos mormor, hos sin dagmamma och på andra ställen. Men jag är ändå orolig. 

Förutom lite rädd är jag lite förvånad. Förvånad över att det hela löst sig så odramatiskt och enkelt. Förvånad över alla fina och sansade reaktioner jag fått och mött. Det är fint, verkligen fint!